Den eneste lus man finner hos katter er Felicola subrostrata, også kalt kattens pelslus. Lusen blir høyst 1,3 mm lang og gjenkjennes på sitt karakteristiske trekantede hode. Pelslusen lever av å spise flass o.l., og det synes ikke å plage katten. Pelslusen er livlig og hvis det allikevel finnes mange av dem kan katten komme til å bli forstyrret. Kattens pelslus er ikke alminnelig på de tamme katter, men ses på villkatter og spesielt om vinteren. Bekjempelse er sjeldent aktuelt, men skulle det være nødvendig kan man benytte samme behandling som til hunder. Man skal da være oppmerksomme på at katter ikke tåler alle midler.
|
|
|
|
Biolog at Statens Skadedyrslaboratorium
Författare till bl.a. böckerna:
"Skadedjur och Andra Gäster Inomhus"
"Vägglus – Stick och Klåda"
"Skadedjur i Livsmedel"
"Husets Dyreliv" - Endast tillgängligt på danska
"Skadedyr i Træ" - Endast tillgängligt på danska
"Stuefluen" - Endast tillgängligt på danska
"Skadedjur och Andra Gäster Inomhus"
"Vägglus – Stick och Klåda"
"Skadedjur i Livsmedel"
"Husets Dyreliv" - Endast tillgängligt på danska
"Skadedyr i Træ" - Endast tillgängligt på danska
"Stuefluen" - Endast tillgängligt på danska
Latest posts by Henri Mourier (see all)